Tack för mötena!

Predikstolen i Sabbatsbergs kyrka

Det händer då och då att vi träffar våra medmänniskor men vi möter inte varandra. Ingen energi strömmar mellan oss, ingenting i mötet rör oss. För ett sant möte mellan människor behövs två eller mer öppna hjärtan. Men lyckligtvis händer det också då och då, att helt oväntat någon kommer emot, är så vänlig och öppen, att du själv tar emot värme och vänskap från en främmande människa, som om ni hade känt varandra mycket längre en bara för några minuter.

I dag hade jag en speciellt bra dag. Först hade jag ett litet officiellt möte, som gick bra, jag kände att vi förstådde varandra och talade på samma språk. Efter det åt jag den bästa salladen jag någonsin har fått i ett café i Stockholm. Caféet heter Caffé Como, det ligger på Odengatan i Vasastan.

Jag hade min nya kamera med mig, så jag gick till parken för att öva fotografering. Där träffade jag en tjej jag känner därför att hans son har gått på samma klass med min son i skolan. Det är väldigt sällsynt att träffa någon av en slump i Stockholm. Hon visade mig vägen till Sinnenas Trädgård. Vilken oas det var. Blommor, träd, en paviljong och vatteninstallation, allt var så skönt planerad och byggt, med många små överraskningar för sinnena.

Efter att ha gått runt parken minst tre gånger och tagit femtio bilder kom någon för att fråga varför jag fotograferar. Jag berättade att bara för mig själv och för att öva fotografering, och lovade att jag inte ska använda mina bilder kommersiellt. Ändå var det lite störande för mig att ha väckt uppmärksamhet, jag slutade fotografera och började leta väg hem.

Då hittade jag Sabbatsbergs Kyrka, en liten gammal kyrka från 1700-talet. Jag gick in, där var två vänliga kyrkovärdinnor, de hade just haft en Gudtjänst i kyrkan och de bjöd mig på kaffe. Då satt jag där i kyrkan med Kerstin och den andra snälla frun, (förlåt att jag har glömt ditt namn!), vi pratade om deras resor i Karelen, blogging och kyrkan, och det var så lätt att umgås med varandra.

Efter en stund kom en äldre herr till kyrkan, och nu fick jag betrakta hur lätt och okomplicerat dessa två kyrkovärdinnor mötte honom. Sådan skicklighet med människor är glädjande att se, och desto mer glädjande är det att känna själv när du blir mött. Det var öppenhet, respekt, humör allt. Igen bjöd de på kaffe, igen satt de ner och började prata om var han hade gått i skolan, hur bra han känner stadsdelen som en gammal vasastanskille. När jag lämnade kyrkan var en livlig diskussion i gång där vid kaffebordet, och det kändes de hade känt varandra mycket längre en bara några minuter.

ps. Kerstin, om du vill ha en fin bild av er, skicka din e-mailadress till leijonansilma@gmail.com.